Spiralen och jag

Jag har haft en sån helg där det skulle behövas en helg till så att en kan få vila upp sig. I fredags kväll var det jazzfestival med de fyra jazzensemblerna på Palladium i centrala Växjö, där Hampus var med och spelade. Hörde dock bara en låt med hans ensemble, men är så imponerad av hur duktig han är! Det var flera som kommenterade det efteråt också - "gud vad bra Hampus har blivit!!" och jag satt stolt och höll med. Det var så fint väder så vi cyklade in till stan! Hur mysigt som helst.

Sedan på lördagen var det folkhögskolans dag och skolan jag går på firade dessutom 75 år. En himla massa människor var här och åt och gick tipspromenad och lyssnade på musik, där jag var med och spelade på två ställen. Dels två satser ur Pergolesis Stabat Mater (handlar om olika sorters sorg och utgår från Marias känslor när hon såg Jesus korsfästas), och dels ett 40 minuter långt program med musik från Kristina från Duvemåla, som vi repeterade under hela förra veckan. Och sen kvällsmat på det med massor av gamla och nuvarande elever på skolan. 

Och så söndagen, då vi på klassiska linjen hade vår avslutningskonsert. Även då var jag med på lite Stabat Mater och sedan Duvemålaprogrammet, men då var vi inne på Utvandrarnas Hus inne i Växjö och hade även ett långt genrep innan konserten. Sedan på kvällen ville Hampus se ishockeyn och jag satt med en stund för att jag ville mysa och äta popcorn. Alla de här kvällarna gick jag till sängs innan Hampus. Jag har slutat vakna ordentligt av att han kommer också, men det händer visst att vi konverserar lite innan jag lägger huvudet på kudden igen. Brukar dock inte komma ihåg det på morgonen.

Och så dagens äventyr! Idag gick jag till ungdomsmottagningen med en hormonspiral i ryggsäcken och när jag gick därifrån satt den i livmodern. Innan jag gick dit tog jag vägen inom Ica och köpte choklad (nya med fudge och havssalt! Så god!! Och så en jordgubb också, tänker att choklad hjälper mot mycket), och sedan en sväng till apoteket för att köpa Panodil eftersom jag inte har så många kvar här.

Kom till ungdomsmottagningen och de är såååå snälla där! Hur mysiga och vänliga som helst. Vi började med att prata lite, barnmorskan berättade hur det skulle gå till och jag frågade om jag kommer kunna använda menskopp, varpå hon berättade en skräckhistoria om någon som råkat få med spiralen ut men "det kan nog gå bra ändå". Detta var också första gången jag låg i en sån där gynekologstol som håller uppe knäna men jag låg där och vi pratade om sommaren och musik och pojkvänner och hade det ganska trevligt ändå. Hon frågade om jag hade gjort något sånt förut, jag sa nej och då sa hon "men tänk på att detta är mitt jobb. Det är som när en örondoktor tittar en i örat. Jag har gjort detta massor med gånger". Blev så mycket lugnare av detta.

Hade tagit värktabletter en timme innan, de sa de att jag skulle göra, men har haft rejält ont under dagen. När hon satte i den kändes det som att det sträckte och spände i livmodern vilket var både konstigt och obehagligt. Hon berättade hela tiden vad hon gjorde och skulle göra och det kändes väldigt tryggt. Precis i början påpekade hon att jag spände mig och sa "jag förstår att det är svårt men försök slappna av", och sedan var det ett tillfälle då hon sa "du glömmer inte andas va?". Efteråt sa hon att hon var imponerad av min förmåga att slappna av. Tror det tog ett andetag och sedan var det lugnt på något sätt.

Mitt blodtryck överlag är aningen lägre än normalt, och smärtan i livmodern gjorde mig yr. Satt kvar på britsen ett tag och sedan fick jag åka rullstol in i ett vilorum och ligga där inne istället. Låg som en köttbulle med knäna vid huvudet, lite yr och fortfarande med rejält ont i livmodern. Efter en stund kom Hampus och gjorde mig sällskap, efter att han varit hos polisen för att ordna nytt pass. Spydde i en påse och sedan var jag inte yr mer. Lyckades sakta sätta mig upp, ta ner fötterna på golvet, ställa mig upp och gå på toa. Hade druckit ganska mycket vatten och sedan också ett glas saft, tog sista slurken innan jag ställde mig. Mådde bättre sen så vi åkte hem och åt lunch.

Från lunchen till nu har jag varit på mitt rum, ätit choklad och snart lyssnat på tre avsnitt av Flora och Fridas podcast. Är på avsnitt 23 nu. ÄLSKADE nummer 22 när Frida berättade om smeknamnen hon fått av killen hon börjat träffa. Bra blandning av skoj och allvar med! 

I morse innan jag tog cykeln till busshållplatsen tog jag en titt på växterna, och såg att det börjat dyka upp en ny liten stjälk i jorden som min monstera står i. Blev så stolt och lycklig! Behövde den lyckan och kraften inför dagen. Sen har jag fått massa fint peptalk från Hampus med. Han är fin han.